Vi exporterade bland annat produkter från våra malmer
men också lin och andra hantverksprodukter. I och med
det växte behoven av transporter, vilket skapade den så
kallade forbondetiden. Forbönderna var dåtidens
motsvarighet till SJ och Lastbilscentralerna.

Forbondetiden sägs formellt pågått från 1645 till 1880,
men forbonden fanns i princip långt tidigare.
Framkomligheten var allmänt sett begränsad eller
skedde på snö och is. Forbondens transportverksamhet
var koncentrerad till vintern där släden var ytterst effektiv
på packad snö och is. Turerna baserades på uppgjorda
farleder mellan norrlandskusten till isfria hamnar i Norge,
mellan Mellansverige och Christiania, samt mellan
Norrland och framförallt Stockholm. Handel mellan Sverige
och Norge har med all sannolikhet pågått på detta sätt
ända från tidig vikingatid. Det finns dokument från t.ex.
1100-talet som reglerar färd och handel över gränserna.

Här låg alltså stora delar av den svenska godstrafiken
eftersom importen och exporten vintertid gick över Norge och stora varugrupper som malm, järn, järnvaror och lin
ingick. Det krävs inte alltför stor fantasi för att förstå att
dessa foror, med upptill hundratalet hästar i varje resa, pågick över flera veckor under krävande och knappa förhållanden. Stora foror tog vägen från Sveriges ostkust över Jämtland till Norge och de isfria hamnarna.
En körkarl kunde hantera upp till 6 lass. En lastad
färdskrinda kunde väga upp till 600 kilo och man klarade
ca 3 mil om dagen. Därför krävdes raststationer med dessa avstånd. Vi kan utan tvivel inse att här krävdes friska,
tåliga, förnöjsamma och arbetsvilliga hästar.

Handelsresorna skedde i en slags triangel. Från Norge
importerades kolonialvaror, salt, fisk och hästar.
Dessa varor byttes i Jämtland till skinn, hantverk och
jordbruksvaror. Sedan transporterades dessa söderut till
Mellansverige. På hemvägen handlades järn, koppar,
smide och linne som sedan blev huvudprodukter för
export till Norge. Stora mängder spik, smidda i Jämtland,
ingick. Under 1700-talet anger tullmätta mängder bland
annat årliga kvantiteter på över 40 ton järn och koppar
samt 50 000 till 70 000 meter linnetyg. Upp till 2 000
jämtlänningar, ur en befolkning på 40 000, kunde vistas
samtidigt på den stora marknaden i Levangen.

På den svenska sidan fanns marknaden i mars som hölls
på Gregoriedagen. Ett antal personer kom att stå i centrum
som handelsmän och skapade förmögenheter och makt.

1981 gjordes en resa med häst och släde från Klövsjö
i södra Jämtland, genom Härjedalen till Röros marknad.
Detta gjordes som en enskild händelse, ett upprepande
av det som skett historiskt sedan Röros fick järnväg
ca år 1850-60.

Initiativtagare till resan var Jöns Fahlén i Klövsjö
och Einar Montén i Vemdalen.

Initiativet fick stort genomslag och blev ingen
engångsföreteelse. Resan upprepades 1983 med tio
hästforor och 25-30 personer. En förening bildades:
Föreningen Forbonden, med sitt säte i Klövsjö.
En drivande kraft i detta samanhang var, förutom
Jöns Fahlén, Arne Brandén i Vemdalen.

Sedan har det rullat på och ett flertal ”körarlag” har hakat
på idén och utvecklat den. För närvarande är det minst
80 hästekipage som kör in på Malmplassen i Röros vid
invigningen av ”Rørosmartnan”. Det är framförallt
norrmännen som hakat på ideén och majoriteten av
fororna kommer nu från skilda platser i Norge.
Röros var en marknad som i början av 1980-talet var
neråtgående besöksmässigt.

Den firade år 2004 150-års jubileum och idag kommer
mer än 10 000 besökare på invigningsdagen. Marknaden
startar näst sista tisdagen i februari och pågår i fem dagar.

De sex aktiva körarlagen samlas numera en gång per år
till en Forbonderiksdag.

Föreningen har sina medlemmar i både Sverige och Norge med mellan 120 – 150 medlemmar.

I februari 2010 åkte jag, min hustru Ulla och vår
Australian Shephard till Röros för att möta ”forbönderna”,
hästarna och uppleva marknaden på plats. Vädret under
de 4 dagarna var soligt och vintrigt. Helt underbart alltså!

Det svenska tåget startar som sagt i Klövsjö och följer
vintriga vägar till Röros, en resa på ca 14 mil under 5 dagar.
I Röros mötte jag ettt tåg med 5 Dölehästar som hade
färdats från Västlandet i 10 dagar, dvs. mer än dubbla
distansen.

Inför samlingen i Röros inväntas alla körarlag som samlas
strax utanför och sedan görs en gemensam ”tågning” in
genom centrum av Röras. Mäktigt! I år var det totalt 88
ekipage.

Vid sidan följer en bildkavalkad av diverse forden och
siuationer, vilket borde ge en bild av själva färden och
samlingen. Jag har inga ”sociala” bilder från kvällarna
och mornarna under färden till Röros. Sådana finns dock
på www.forbonden.se.
Där går det också att beställa boken om forbonden;

”Forbonder förr och nu”
av Jöns Fahlén, Britt Johansson m fl

En beskrivning av den gamla forbondekulturen och hur
arvet har bevarats av en nutida forbondeförening.
Pris 200 kr inkl. moms, frakt 45 kr.

Hans-Erik Uhlin